Smalaste gossen som går i ett par skor,
har händerna hopslingrande fast han är för stor,
ser hjälplöst mot himlen,
tittar upp oförstått.
Tänkande, undrande, frågande, bevakande,
den hjälplösa vännen,
är min lillebror,
spegelgossen i min famn,
sitter och spelar boll i hamn.
Fjärilslätta, känslosvaga, viljestarka,
välklädda gossen i kläderna små,
går på gatan, trippar på tå,
blasé på livet, trött på allt,
kalla honom Mr Strix.
Mr Strix, Mr Strix, Mr Strix, Mr Strix, Mr Strix, Mr Strix, Mr Strix, Mr Strix, Mr Strix.
- Jag minns Strixen som liten och då var jag övertygad.
Gossen på scenen kliver fram,
tar händerna från fickan,
blir en annan man,
aktör och aktris lever utanför.
Timglastiden rinner förbi,
Strixen går och visslar tidevi, tidevi.
Han är på gott humör,
ursäkta jag stör,
är det en bra interiör.
Kyrkklockorna ringer för bröllop utanför,
vem är det han har med sig tills han dör,
den mannen är tokig han är vulgär,
kalla honom Mr Strix.
Mr Strix, Mr Strix, Mr Strix, Mr Strix, Mr Strix, Mr Strix, Mr Strix, Mr Strix, Mr Strix.
Strixen flanerar,
Strixen promenerar,
i slängkappa och slokhatt Strixen passerar,
gör, gör, förför.
Gick generalen på restaurant Cecil i blått,
skrynkelfri från tå till topp,
skulle folk samlas i ring för att se glädjen,
lyckan flyta kring.
Men nu är de så att om Strixen gå,
har han alltid fyra stora jättar,
små i huvudena,
bära honom omkring på sammetsduk.
Mästaren fäller stora, grova kommentarer snabbt,
folk som lärlingar snappar och är på vakt,
skorna kan bli skitiga, usch och fy,
kalla honom Mr Strix.
Mr Strix, Mr Strix, Mr Strix, Mr Strix, Mr Strix, Mr Strix, Mr Strix, Mr Strix, Mr Strix, Mr Strix, Mar Strix, Mr Strix.
Ouj!
La, la, la, la, la, la, la...