Bb             Eb
Så börjar åter den långa vägen
            F              Bb  
och du är lappad min gamla sko
            Bb               Eb
å jag har skurit en flöjt i sälgen 
            F             Bb
här ner vid strömmen i Örebro.

            Eb                   Bb
Jag går mot Hallsberg med kurs på Laxå, 
            Cm                    F
och glömde midvinterns svält och nöd.
           Bb                    Eb 
Jag slipar knivar, jag slipar saxar.
            F                    Bb   
Jag slipar solsken och dagligt bröd.

...Och så vidare 
 
Var är min ungdom, ja säg vad är den, 
men den var fin, jag var fri och lös. 
Jag sov i lador, jag sov i diken 
jag sov hos byfogdens yngsta tös 
Först var hon livrädd,men sedan drack jag 
all vårens doft utur hennes sköt´. 
Sen slipt jag knivar,sen slipt jag saxar, 
sen slipt jag solsken och dagligt bröd. 

Men annars är jag Skärslipar-Lundman 
som krusar folk där jag krusat förr. 
En stackars sate som klipper hundar 
och bonden reglar för mig sin dörr. 
Han lever ofarligt för hans lycka, 
den sitter trygg i ett stort fat gröt. 
Jag slipar knivar så får jag smycka 
mitt liv med solsken och dagligt bröd. 

En gång var brännvinet var mans äga 
ty det var billigt och därför gott, 
och malört dofta längs alla vägar 
och gav fin smak åt en finkelpott. 
Tjo! Spelemän, hej ni glada laxar! 
Er söp jag ständigt från vett och sans. 
Och slipte knivar, och slipte saxar 
och tog er kvinna när det var dans. 

Ni som har plikter kan säkert döma, 
en skit som inte betalar skatt. 
Men jag gör dikter och jag får drömmar 
ty jag är ett med den ljusa natt. 
Må stora diktare stöddigt kraxa, 
jag vet bland dom är jag blott en fjant, 
Som slipar knivar och slipar saxar 
och hycklar rörd för en kopparslant. 

Var är ni nu alla ni jag kände 
var mullig piga, var mager dräng ? 
Nån fick väl slut på sitt livs elände, 
nån går och dras med sin brustna sträng. 
Men jag finns ännu ibland dom raska, 
mitt hår är vitt men min käft är röd. 
Jag slipar knivar, jag slipar saxar 
jag slipar solsken och dagligt bröd 

Och länge ännu så vill jag leva 
i morronkyla och aftonglöd. 
Min slipsten har jag, den kan jag veva 
samt hålla näsan försvarligt röd. 
Jag går mot Hallsberg med kurs på Laxå 
och glömmer midvinterns svält och nöd. 
Jag slipar knivar, jag slipar saxar, 
jag slipar solsken och dagligt bröd.