Älvadimmans virveldans i nattens serenad Ett jungfruskimmer skrider över myrmakrernas mad Dimslöjor ses nu tråda i förtrollande skådespel Denna stjärnfagra syn har evigt präglat folktrons arvdel Med fångarmar utav solröken tät I skogarnas djupa höstmajestät En aftonmö går andlösa fjät Hon träder på den mosstäckta jord Med kvidestårars dystra ord Omskaldad i de fjällhöga nord Älvalekens dolda kraft från sagoålders tid Väver sitt töcken stillsamt upp mot den branta lid Hos vandraren i natten som bevittnat dess ögonfröjd Snart ångestdrömmen tränger i hjärtekammaren förtöjd Med fångarmar utav solröken tät I skogarnas djupa höstmajestät En aftonmö går andlösa fjät