Mina fingrar luktar blod, sött, syrligt, dovt, murknande, bittert doftande
En stank av ruttnande kött och hud
Lukten täcker mina kläder, min kropp
Ärrvävnad som spricker upp för ytterligare förruttnelse
Detta både äcklar och fascinerar mig oerhört
Det är vackert men motbjudande
Gränsen mellan kärlek och förakt har aldrig varit otydligare
Armen är glödande het, blodet i mina ådror bränner och river i mig
Det kokar inom mig, jag brinner innombords
Skulle ett snitt ytterligare få smärtan att försvinna eller enbart förtydliga den?