The overpowering green of these last summers. Den oerhörda grönskan dessa sista somrar. Slender birches glinting like faggots of desire. Smala björkstammar skymtande som knippen av begär. Women bore children upon children without knowing why. Kvinnorna födde barn på barn utan att förstå varför. No hands could wither. The sea stilled. Inga händer kunde vissna. Havet stillande, Sjöarna sjöng. The lakes sang. Ditches snorted with meadow-sweet. Dikena frustade av älggräs. Vägarna lyste alldeles vita, men inte av skräck. Vita av sina drömmar. Längs åkrarna blå förgetmigej. Men ingen skulle minnas oss. Vi var de sista.
The roads shone white, but not with terror. White with their dreams. Along the fields blue forget-me-nots.
But no one would remember us. We were the last.