Ytan är stilla i skymningstid
som alltid i oerhörd i stank lindad
Tjärnen utstrålar förrädisk frid
oberoende av snö och vindar
Häruti lever bestar
Skickliga i sitt värv
På orädda män de festar
Drivna till fördärv
Vid dygnets sena timmar
kan ensam man höra deras ljud
Och tonerna de klingar
bildar den vackraste skrud