tradar tvinnas samman,
soker livets slut,
forvridna likt sprangda adror,
formultnelse sprids langst vindar.

av vamjelse komna,
som ett oppet sar.

sorg i mitt hjarta,
likt frost aro min sjal,
blott en tarande vantan
pa det som snart skall ske.

fran kosmos spunget
ur stjarneglans
ett arv av nordiskt blod.
fran de gamla nedstigna,
pa atlantis ur hemmets jord.
de aro icke doda,
de sova bara...

blod, jord och stjarneglans
den yttersta orsakens vag.
sprunget ur sagans kraft,
bringa atlingarna hem.

"ett salhus ser hon, som
solen fagert tackt med gulltak,
pa gimle sta.
resliga manniskor mande dar bo,
njuta sin lycka och lova evigt."