O primeiro amanhecer do outono sobe lentamente Höstens första gryning stiger stilla, sprider sina Espalhando cor ao longo do campo gelado färger över frostig äng. Löv faller mot marken Folhas caem no chão, um agitado mar de cores ett stormande hav av färger
Uma permanente escuridão está uma vez mais diante do portão dos Anos Ett bidande mörker, står åter vid årets port...Landet faller A terra afunda em um torpor tranquilo, os dias parecem escurecer sob nuvens pesadas mot en stilla dvala. Dunkla ter sig dagarna, under moln tyngda av Com chuva. Gelada é a espuma de Rimfaxe regn. Isig är Rimfaxes fradga Nas primeiras horas i arla timma
Os chamados da floresta me chamam para a casa. Para meus parentes Ropen från skogen kallar mig hem, till mina Para minha cama. Caminho de casa, de volta para casa meus sussurros internos fränder...till min säng. Hemåt, hemåt...viskar mitt inre Lar de vales profundos e vales cheios de folhas Hem till djupa dalar och lövfyllda sänkor
Para os caminhos que eu sempre quis saber, para riachos que extinguiram minha sede Till stigarna jag alltid vandrat, till bäckar som släckt min törst Para lagoas e lagos tão conhecidos por mim, onde eu vi meu reflexo Till gölar och sjöar för mig så bekanta, där jag speglat mig, svalkat Gelado na noite sob o céu cheio de estrelas mig under stjärnklara nätter
Casa, para sentir o frio da brisa matinal Hem, för att känna morgonbrisens kyla Na montanha das fadas... Casa på rådarnas berg...hem
Pensamentos vagam pela terra antiga. Esperança dos ecos Tankar vandrar över gammal mark. Ekon av det Dos velhos legados, envolta na respiração pesada dos deuses gamla arvets hopp. Sluten av gudarnas tunga andedräkt
As folhas de cinza sussurram silenciosamente Askens blad viskar stilla, täljer om jorden och Eles contam da terra e mundos embaixo de montanhas, e aqueles que governam lá världar nedan, om bergen och de som där råda Eles sussurram daquilo que é a minha casa Viskar om det som är mitt hem
Estas raízes que resfriam nos riachos frios do submundo Dess rötter som sig svalka i underjordens kalla Eles contam da sabedoria que habita strömmar. Täljer om visdom som dväljs och E a força primordial brilhando lá urkraften som glöder däri
Eles sussurram do mar, e riachos que correm lá Viskar om havet och bäckarna som där mynnar Da floresta meditando, escura e silenciosa Om skogen som ruvar dunkel och stilla Cheia de memórias e velhas feridas fylld av minnen och gamla sår
Tenaz e forte, orgulhosa e sábia. Com raízes no solo Seg och kraftfull, stolt och klok. Med roten i myllan Cheias do líquido da vida fylld av livets dryck
Eles contam dos povos antigos, da beleza que dança Täljer om de gamla folken, de vackra som dansar Sobre o pântano. Do rei da floresta, tranquilamente observando pela över myren. Om skogens konung som stilla vakar vid tjärnens Margem do lago kant
Da amante da floresta, a frágil e enganadora Om skogens härskarinna den fagra som förvillar Este ser do sexo feminino, com um delicioso aroma de folhas Detta kvinnliga väsen ljuvt doftande av löv
Eles sussurram do céu e as estrelas acima, dos segredos acima Den viskar om himlen och stjärnorna där ovan Eles sussurram da água fresca dos riachos do norte om hemligheterna som djäljes där. Viskar nordanbäckens friska Eles falam da Bifrost, e o caminho final para casa vatten. Talar om Bifrost den slutliga vägen hem
O sol se põe lentamente no horizonte. Os dois mundos se encontram Stilla går solen ned i horisonten, de två världarna möts Um reino dos sonhos cai perto ett drömmens rike faller inpå
Do lago uma névoa sobe. Leve, como lágrimas de um elfo från tjärnen stiger en dimma, lätt som älvors tårar Vagueia sobre a superfície preta vandrar ovan den svarta ytan
Estou aqui uma vez mais, na montanha das fadas Än en gång står jag här. På rådarnas berg Sentindo o frio da brisa noturna. A lua canta sua plenitude Känner nattbrisens kyla. Månen sjunger sin full
Ouço meus parentes chamando, me recebendo em casa Hör mina fränder ropa. Välkomnar mig hem Nunca mais vou deixar este meu lar eterno Aldrig mer lämnar jag detta. Detta eviga bo