Amsterdam

       Am                     Em                    F                         E
Vid en kaj i Amstedam sjunger sjömän en sång. Om det hav som en gång, blev en frihetens dröm.
       Am                       Em                       Dm           E           Am
Vid en kaj i Amsterdam slocknar sjömän var natt. Vid ett vågskvalp så matt vaggar oron till 
sömn.
       C                      G           E7             Am                         E
Vid en kaj i Amsterdam har en sjöman just dött. Full och arg såg han rött och slogs ner i sitt 
rus.
       F                       Em                      Dm          E            Am
Vid en kaj i Amsterdam har en sjöman just fötts. Födsloskriket har mötts av ett grymt 
gryningsljus.


[Verse 2]
       Am                     Em                      F                     E
Vid en kaj i Amsterdam går en sjöman iland. Slår sig ner på en krog och kan aldrig få nog.
       Am                         Em                     Dm        E             Am
Han är morsk, han är man, han har pengar minsann. Månen kan han ta ner till sitt glädjekvarter.
         C                      G       E7        Am                        E
Han vill ha mera fisk, han vill ha mera vin, hans aptit är så frisk, munnen är ett stort flin.
       F                       Em                   Dm          E           Am
Han är rusig och säll. Han är rapande mätt och hans gylf glipar lätt vid en buk som har svällt.


[Verse 3]
       Am                     Em                    F                       E
Vid en kaj i Amsterdam tar en sjöman sin chans i en gungande dans, glädjens döttrar är hans.
        Am                    Em                   Dm           E           Am
Han har glömt melodin men han skrålar i ett hes av whiskey och vin, våt av kätja och svett.
        C                        G            E7            Am                      E
Och han dansar sig trött, dansar kropp emot kropp till dess dragspelet nött av sitt gnissel ger 
upp.
         F                     Em                       Dm            E        Am
Men fast dansen är slut varar ännu hans stånd med sitt fnask drar han ut i  en natt som är 
blond.


[Verse 4]
       Am                     Em                    F                       E
Vid en kaj i Amsterdam tar en sjöman en sup, glaset är aldrig djupt, han tar fler, super till.
        Am                    Em                     Dm           E           Am
Dricker kvinnorna till, alla fnask i Amsterdam, alla horor i var hamn som har legat i hans famn.
        C                        G           E7           Am                    E
Som har sålt sina kroppar, sina drömmar sitt hopp för ett par sketna spänn till tusentals män.
          F                      Em                         Dm        E        Am
När sedan flaskan är tom strilar pisset som hans gråt över henne som svek och livsynkedom.
         Am                          E
Allt det hopp som kom på skam vid en kaj i amsterdam