solen lägger sig i havet
för att vila en stund
och jag somnar trygg
jag vet att jorden är rund
att allting
som nu är
i morgon ska
vara
som att himmelen och havet
alltid fångar färgen av varandra
att godhet är skön och djävulen
är svart som lavasand
att natten ger dagen
som sanning ger lögn
att dröm är dröm och inget mer
med det var innan kärleken kom
vände jord och himmel
berusade mina sinnen
när kärleken kom
viljan stod förringad och skymd
för ingen människa kan
svära sig fri
låta ske av vilja
bara be stilla
som då
ensam som på knä som i bön
låt den komma till mig
men alltid samma tystnad till svar
som omsluter mig
ingen människa är så ensam
som den som söker en annan
så var det innan kärleken kom
kom som vågor i stiltje
sten från sten skildes
när kärleken kom
skimrande som daggfrusen äng
som ett sommar regn
lekande fri
ingen vilja
kan styra den
när kärleken kom
med en röst jag kände
men inte hört på länge
och när jag vände mig om
bakom mig låg världen som ny
ingen människa kan
svära sig fri
låta ske av vilja
bara be
låt kärleken komma