C F C F G C

[Verse 1]
   C      F    C        Dm    G7     C
Man borde inte sova  när natten faller på,
            F       C                Am  E7    Am
ty tänk då tindrar stjärnora, högt uppe i det blå.
   C           G           Am        G
Det är så tyst å stilla  att sova vore illa.
    F           Em         Dm             E
Jag vandrar mina vägar över äng och genom skog
  Dm     Am     F            Dm7      G7      C
Och stjärnorna de följa mig, så sällskap har jag nog.

[Verse 2]
   C        F    C           Dm    G7       C
Det sägs de äro tusen mil och ändå mer från oss.
            F      C                Am     E7     Am
Än brinna de med stadigt sken, än flamma de som bloss.
    C             G         Am            G
Som silver å kristaller, nu deras skimmer faller,
  F           Em                  Dm              E
Och en och annan flammar till, när hon har brunnit ut.
   Dm     Am      F             Dm7     G7        C
Så faller hon och är det som en strimma rök till slut.

[Verse 3]
    C       F      C         Dm        G7    C
Man kan väl aldrig drömma så skönt och underbart
       F    C      Am       E7    Am
som själva natten ter sig, när de stjärner lyser klart.
   C           G           Am            G
Dä ä som om dä hördes ett silverspel som rördes.
    F           Em             Dm           E
Man borde inte sova, när somm natten faller på!
     Dm   Am       F               Dm7   G7   C
Man borde se på stjärnorna.... Man borde vara två.