Den förstfödde son av Yngvefreys ätt
Stupade handlöst i böljfritt kar
En miste ljus i dvärgkungars sal
Söner tog riket när fadern slets av glöd

En kung som släckte äringens törst
Då ådror tömts på blod
Barnen som gavs sotens död
Och reds av Lokes tös

Hästdisen Hel, älskade rikt
Hästdisen Hel, red kungens lik

Ett löfte om hämnd, för bevingade vän

Hör, hör deras öden
De från urgammal tid, då världen brann
De av gudarnes börd, med dödens fylgja
Med fördömelsens kall, blev söners fall

Broder mot bror, stål krossar släktskapets borg
Fälldes i strid och vars bror tyngde grenen med lik
Karg stod grav, när ulv och örn slet hans liv

Natten sväljer månen blek
I natten ett gille med skratt och lek
Rök följde objuden gäst
Och elden blev värd för fest

Sonen for över östens hav
Hård dans honom ester gav
Havet kväder djupt om hans död
Vid hjärtat av sjö

Horn töms för gudaätt
De som födda med skuld och ärvde förbannelsens lott
Tungt vilar ödet för hjälmbärarätt
Men hågkomsten ruvar på värv av son och drott
I kvädets sång