Så var det fredag igen, o veckan hade tagit slut,
Vi skulle ut ha kul, nångång måste man ju ut,
Där ute i mörkret finns det, som får mig att må bra,
Där ute känns allting fint, där känner jag att jag e jag.

Men varför är de så svårt att säga nej istället för ja,
För jag vet ju själv hur det känns, att stå där ensam kvar,
Jag sa, de, vill inte jag i alla fall,
O då måste jag, ut i natten!

Fast man kanske inte vill, är de ändå nånting där ute som drar,
En dröm om frihet och spänning, o att inte bli lämnad ensam kvar,
För jag vet ju själv hur det känns, för min rastlöshet känner ingen gräns,
O då måste jag, ut i natten!

Men varför är de så svårt att säga nej istället för ja,
För jag vet ju själv hur det känns, att stå där ensam kvar,
Jag sa, de, vill inte jag i alla fall,
O då måste jag, ut i natten!

Men varför är de så svårt att säga nej istället för ja,
För jag vet ju själv hur det känns, att stå där ensam kvar,
Jag sa, de vill inte jag i alla fall,
O då måste jag, ut i natten!

Jag sa, de, vill inte jag i alla fall
O då måste jag, ut i natten!