En disig morgon då vi ska kasta ut
Ut på havet vi ska segla tills det hela tager slut
Fru och barn jag lämnar det tager hjärtat hårt
I ovisshet vi seglar för att nå vårat mål
Jag tar nu farväl av fru och barn
I sorg jag de lämnar för att finna mina svar
Jag kommer kanske stupa på fält där slaget står
Det är hemskt att inget veta jag fäller en tår

Ref.
Å alla människor de lever i en värld
En värld full av krig

Min man går där framåt till skutan sin
Med män som ska strida så vildsint
Nu står jag här med barnen vid min sida
De gråter efter far
Hur ska detta gå när kommer han hem igen
Till vår trygga boning jag hoppet det finns än
Men i denna tid av mörker i denna sorgsna dag
Vi måste vara starka och kämpa ändå

Ref

Nu när jag har seglat på havet i många år
Nu när jag har kämpat trots att tiderna är svår
Då tänker jag tillbaks på min fru och mina barn
Jag vänder således skutan hem igen
Nu jag har väntat i sex långa år
I väntan på Min älskade jag har kämpat på
Barnen är nu vuxna ty det han aldrig såg
Nu hoppas jag på tiden att han vid huset åter står