Nå, skruva fiolen, hej, spelman, skynda dig!
Kära syster, hej! Svara inte nej,
svara ja, så bli vi glada.
Sätt dig du på stolen och stryk din silversträng!
Röda stråken släng och med armen sväng;
gör ej fiolen skada!
Du svettas, stor sak, i brännvin ska du bada,
ty under detta tak är Bacchi lada.
Zum zum zum zum zum zum zum zum zum, ganska riktigt,
ditt kall är viktigt båd' för öra, syn och smak.

Bland nymfernas skara är du omistlig man;
du båd' vill och kan mer än någon ann,
de unga hjärtan binda,
och kärlekens snara på dina strängar står;
varje ton du slår, du ett hjärta får
att konstigt sammanlinda.
Just på en minut små ögon bliva blinda,
och flickorna till slut de bli så trinda.
Zum zum zum zum zum zum zum zum zum, hur du bullrar!
Men nymfen kullrar och du skrattar med din trut.

Jag älskar de sköna men vinet ändå mer;
jag på båda ser och åt båda ler
men skiljer ändå båda.
En nymf i det gröna och vin i gröna glas:
lika gott kalas, båda om mig dras.
Ge stråken mera kåda;
konfonium tag där uti min gröna låda;
och vinet står ju här. Jag är i våda.
Zum zum zum zum zum zum zum zum zum, supa, dricka
och ha sin flicka är vad Sankte Fredman lär.