Blek som vintern var hennes kind
där hon låg på marken så spröd
klänningen som fladdrade i kylig vind
var sönderriven och fläckvis röd

Kroppen var korsad av vargaspår
ty ulven hade blivit hennes död
jag fällde ej en endaste tår
när jag betraktade henne under månens glöd

Kan nån förklara grymheten
i denna meningslösa värld?
Jag ber för ett bättre liv
härnäst på vår evighetsfärd

Fri från liv

Brevid min käresta sida slog jag mig ner
mitt hjärta var fyllt av frågor och kval
Hennes glädje, hennes ljus, aldrig mer
jag började ana ett val

Tomhet - ett liv utan nåd
Kyla - en död så bråd
Tystnad - intet jag har
Ensam -kvar

Jag tog henne försiktigt i min famn
och bar henne ur skogen ut
fortsatte gå över slätter och berg
ända till världens slut

Väl stående på världens kant
kunde jag bara medge
att till och med tomheten nedanför
var bättre än ett liv utan glädje

Det enda jag kände var saknad
när jag kastade oss för stupet ner
Därefter en våg av lättnad
sen kände jag inget mer

Fri från liv