Skymningen I Karibien faller mjukt över land och hav
Stjärnorna ovanför är som diamanter I tusental
Nattvinden från Havanna är tung av dofter och varm musik
Jag tänker på hur vi har det därhemma

På bussresan från Cojimar till staden sitter man som på fest
Nog ser de att man är utlänning, men man är som en hedersgäst
Här talar man med varandra och ser varann in I ögonen
Jag tänker på hur vi har det därhemma

I gränderna ner' vid hamnen står inte horerna kvar på plass
Flickan ifrån Havanna har slitit av sig sin bleka mask
Hon var flera hundra tusen en gång, nu bygger hon framtiden
Jag tänker på hur vi har det därhemma

Jeg ser inga juvelerare eller pälssmuglare I stan
Jeg ser heller inga utslagna eller rädda
Jag ser däremot att alla har arbete och ett eget hem
Jag tänker på hur vi har det därhemma

Jag går ut mot Almendaresparken och ser alla fina hus
Här levde en gång de rikaste I ett omätligt sus och dus
Idag är palatsen sjukhus och daghem och skolor för de små
Jag tänker på hur vi har det därhemma

"Patria o murte" - "Mer än mitt liv är mitt fosterland"
Står det på husfasaderna I neonljus
"Arbetare, förena er världen över och ta till kamp!"
Jag tänker på hur vi har det därhemma

Jag går längs Malecònpromenaden och känner mig rörd och stolt
Och stärk inför kommunismens idè som enade Kubas folk
Att resa sig mot förtryckarna och sen slänga de ut I sjön
Jag tänker på hur vi har det därhemma

På bykrogen I Cojimar blir ingen full I sin ensamhet;
Där unga och gamla blandas flödar skratten
Det enda somär berusande är gemenskapen I vår sång:
"Guantanamera" stiger I natten

Skymningen I Karibien faller mjukt över land och hav
Stjärnorna ovanför är som diamanter I tusental
Nattvinden från Havanna är tung av dofter och varm musik
Jag tänker på hur vi har det därhemma