Varulven
Garmarna
Varulven
Letra: OriginalJungfrun hon skulle åt stugan gå
Linden darrar i lunden
Så tog hon den vägen åt skogen blå
Ty hon var vid älskogen bunden
Och när som hon kom till skogen blå
Linden darrar i lunden
Där mötte henne en ulv så grå
Ty hon var vid älskogen bunden
Kära ulver du bit inte mig
Dig vill jag giva min silversärk
Silversärk jag passar ej på
Ditt unga liv och blod måst gå
Kära du ulver bit inte mig
Linden darrar i lunden
Dig vill jag giva min silversko
Ty hon var vid älskogen bunden
Silversko jag passar ej på
Linden darrar i lunden
Ditt unga liv och blod måst gå
Ty hon var vid älskogen bunden
Kära du ulver du bit inte mig
Dig vill jag giva min guldkrona
Guldkrona jag passar ej på
Ditt unga liv och blod måst gå
Jungfrun hon steg sig så högt i ek
Linden darrar i lunden
Och ulven han gick ner på backen och skrek
Ty hon var vid älskogen bunden
Ulven han grafte den ek till rot
Linden darrar i lunden
Jungfrun gav upp ett så hiskeligt rop
Ty hon var vid älskogen bunden
Och ungersven han sadlar sin gångare grå
Linden darrar i lunden
Han red litet fortare än fågeln flög
Ty hon var vid älskogen bunden
Och när som han kom till platsen fram
Linden darrar i lunden
Så fann han ej mer än en blodiger arm
Ty hon var vid älskogen bunden
Gud trösta Gud bättra mig ungersven
Linden darrar i lunden
Min jungfru är borta min häst är förränd
Ty hon var vid älskogen bunden
A donzela ia para a casa de campo
Tílias se arrepiam no bosque
Então tomou rumo à floresta azul
Pois estava pelo amor subjugada
E quando chegou à floresta azul
Tílias se arrepiam no bosque
Lá encontrou um lobo tão cinza
Pois estava pelo amor subjugada
Ó, caro lobo, não me mordas
A ti, darei meu vestido prateado
Um vestido prateado não me serve de nada
A mim darás tua vida e teu jovem sangue
Ó, caro lobo, não me mordas
Tílias se arrepiam no bosque
A ti, darei meu sapato prateado
Pois estava pelo amor subjugada
Um sapato prateado não me serve de nada
Tílias se arrepiam no bosque
A mim darás tua vida e teu jovem sangue
Pois estava pelo amor subjugada
Ó, caro lobo, não me mordas
A ti darei minha coroa dourada
Uma coroa dourada não me serve de nada
A mim darás tua vida e teu jovem sangue
A donzela subiu bem alto em um carvalho
Tílias se arrepiam no bosque
E o lobo rondeava no chão e uivou
Pois estava pelo amor subjugada
O lobo arrancou o carvalho pela raiz
Tílias se arrepiam no bosque
A donzela rendeu um estridente grito
Pois estava pelo amor subjugada
O jovem escudeiro selou o seu corcel cinzento
Tílias se arrepiam no bosque
Cavalgou mais ligeiro do que o vôo d'uma ave
Pois estava pelo amor subjugada
E quando chegou ao lugar arborizado
Tílias se arrepiam no bosque
E nada mais achou além d'um braço sangrento
Pois estava pelo amor subjugada
Deus me console, Deus me faça um melhor escudeiro
Tílias se arrepiam no bosque
Minha donzela se foi, meu cavalo se esgotou
Pois estava pelo amor subjugada
Afinador online
Entre para o Cifra Club PRO
Tenha acesso a benefícios exclusivos no App e no Site
Chega de anúncios
Badges exclusivas
Mais recursos no app do Afinador
Atendimento Prioritário
Aumente seu limite de lista
Ajude a produzir mais conteúdo