Ihärdiga skrik forcerar sig ur denna abyss
All världens grymhet, slingrar sig likt en reptil
Sammanfogade i ett virrvarr av missbildade öden
De trånar efter din själ, de hungrar efter ditt håg

Stiger allt djupare ned tills dimman börjar framträda
Här lyser inget livgivande ljus, här råder enbart mörker
I denna ogudaktiga region anas de bländades eviga parad
Nekade den himmelske faderns förlåtelse, nu och för alltid

Klagosångerna övergår nu till resignerande suckningar
Obemärkt leds kroppen din utan en vägvisares uppsikt
Vidare, allt längre ned till de odöptas helvetiska kval
Ur dess inre kamrar kan man ana ljudet av infantila plågoskri

Atmosfären är nästintill levande med dess ohyggliga odör
Insikten slår ned likt en blixt från dess becksvarta himmel

Ifall denna plats skall vara den bästa av alla världar
Hur obeskrivligt grymma måste då inte de andra vara?