En hemsk vederstyggelse kalasar i sitt bo
Där gnager han ben och skändar gudstro
Köttet han förtär är av helgad kropp
Ty odjuret slukar glatt Lunds ärkebiskop

Kristi son var ett lätt villebråd
Han tog ej till vapen utan bad blott om nåd
Hans gudomliga tunga var till inget försvar
Men som tilltugg blev den särskilt njutbar

Kadavret släpades fräckt ut ur domkyrkan
De bönande avbröts mitt i sin dyrkan
Männen, de ropade och kvinnorna tjöt
Fullständig panik och bestörtning utbröt

Ingen gick till kamp ty skräcken var stor
De stod bara och glodde - vanliga fega stadsbor
Trollet över kullersten den döde drog
Han kånkade sitt offer ända ut i Skrylleskog

Den förfasliges lya ligger bakom en sten
Dess ingång är täckt utav granris och gren
Det här kallar trollet stolt för sitt hem
Här styckar han bytet lem ifrån lem

Den troendes lever, det heliga blod
Hans njurar och lungor, hans blåsa är god
Hjärta och tarmar och all läcker sörja
Människoätaren vet knappt var han ska börja

Mjälte och ögon och armar och ben
Alla ingår de i biskopsbuffén
Ohämmat frosseri gör vidundret trind
Prällen begår efter livet dödssynd