Som svetten lackar I ett ansikte av snö
Det finns en tid att leva och en tid att dö

[?]

Du har väntat allt för länge
Men Våren kom till slut
Du har älskat allt för starkt
Men sorgen hittar ut

Alla skulder är betalda, arvet är bestämt
Men nervositeten I dig virvlar runt alltjämt
Virvlar runt

När solen stiger
Fredag morgon blir din frist
Du dedicerar dikten
Livet som du mist

Tiden läker inga sår
Man förtjänar hur man mår

Tiden läker inga sår
Ett antal år av ditt liv är stulna
I ljuset blir det uppenbart
Att ganska snart har det vita gulnat

Ingen sanning är allas
När blodet tunnats ut
Död sympati tillät hatet ta vid

En röst bor I ditt bröst
Som värnar om din ro
Men älven är för bred
För lugnet att slå bro

[?]

Du byter en last mot en annan då och då
En svärm av gamar väntar på allt som finns att få

Du gav så mycket av dig själv, men du finns kvar
Vad spelar det för roll att ge till den som har?
Den som har

Du är ändå ensam

Och dagen gryr igen
Du skjuter upp din död
Men inuti dig flyter svart
Som kväver glöd